Hälsopastorn

Jag vet att jag genom att skriva om ätstörningar ger mig ut på väldigt djupt vatten eftersom det finns så väldigt många typer av ätstörningar numera med flera olika namn och de verkar bli mer och mer komplicerade. Men eftersom jag själv har 25 års erfarenhet av ätstörningar, av ett par olika slag, så vågare jag ge mig ut på detta vatten :-)
I boken "Jätten i spegeln" som jag rekommenderar som faktabok om ätstörningar, finns info om bl.a. känslorna och ångesten men också alla olika sorters ätstörningar och namnen på dessa och hur de ser ut. Sedan är själva mat-biten sådär...

I alla fall, jag utvecklade ätstörningar i tonåren och har gått igenom mycket i den vägen under många år och alla dessa år har mat varit ett nödvändigt ont för mig, vilket också gjorde att jag, om jag kunde, bytte ut mot shakes av olika slag, "för det låg inte kvar så länge i magen så det kunde men ju inte bli tjock av......"
Jag, som många andra, gick på light-bluffen och allt skulle vara så low-fat eller helst non-fat som möjligt. Tänkte inte ett dugg på vad man hade proppat i produkterna istället. Att ha så lågt blodsocker och så lågt kolesterol som möjligt var också eftersträvansvärt för mig och att träna kroppen så hårt jag orkade. Oj, vad hälsosam jag var....
Naturligtvis hade jag ingen naturlig mens under många år och kunde inte bli gravid utan tre år av hormonbehandlingar. Fick klimakteriebesvär med torra slemhinnor och urinvägsbesvär etc. och trots att alla sa till mig att jag behövde nog lite mer underhudsfett, så lyssnade inte jag. Om någon tyckte att jag såg frisk ut och hade lagt på mig ett kilo, blev jag urförbannad och gick genast på nästa bantningskur.

Nu är ju kroppen funtad så att förr eller senare säger den ifrån och det gjorde den för mig också. Jag blev så småningom så pass trygg att mensen kom igång och jag började fungera "normalt" på det sättet, jag var 34 då och hade fått en son till (utan behandlingar) och livet var ganska ok, men ätandet var fortfarande ett nödvändigt ont.
Efter ytterligare ett antal år av att inte sköta kroppen ordentligt gick jag i väggen, på riktigt, och efter olika läkares olika behandlingar kom jag till en sjukgymnast som lärde mig basal kroppskännedom och jag fick träna lite. Sedan kom jag till mine personlige tränare, Johan Klingstam, som jag fortfarande har kvar och han pratade dels om hur jag kunde träna upp kroppen men jag fick också en inblick i det här med naturlig mat, LCHF och Metabolic Typing, och jag, som de flesta med ätstörningar, är nyfiken att lära mig allt som har med mat, hälsa, vikt, muskler osv att göra så jag började studera detta och insåg att detta är den första logiska dieten jag hört talas om, det är ren logik och ren vetenskap och efter fler samtal med Johan förstod jag att jag behöver prova detta. Jag har inget att förlora, bara att vinna, och är det så bra som de säger, kommer jag inte att förlora heller.
Så jag började äts så smått efter LCHF-varianten. Gjorde några tester av Metabolic Typing för att se hur jag borde äta för att må som bäst och fick en aha-upplevelse. Det som min kropp skrikit efter i alla dessa år fick den nu - fett och protein och att dra ner på kolhydraterna gjorde mig plötsligt piggare och lättare i kroppen.
Nu ska jag inte skönmåla det hela, det har varit lite av en kamp ändå, men jag har stått på mig av den anledningen att det är logiskt. Jag har utbildat mig till Lic.Kostrådgivare LCHF och läst både näringslära och 20 timmar näringsfysiologi. Jag förstår vad olika ämnen gör för och i kroppen och därför kan jag också säga att genom att välja lågkolhydratkost, naturliga fetter och metabolic typing, är jag fri från mina ätstörningar. Jag kan aldrig säga att jag är frisk. En alkoholist kan aldrig säga att han/hon är frisk från sin alkoholism, man kan alltid falla dit, fast men vet att det inte funkar, men jag kan säga att så länge jag fortsätter lära mig mer om kroppen och näringen och äter så som jag är skapad att äta, konmer inte ätstörningarna tillbaka och jag hoppas kunna hjälpa andra som hamnat i fällan. Att äta såhär är dessutom mycket godare :-) Det är inte konstigt att det ibland kallas njutmetoden. Jag tror det är en stor del av detta också - man måste inse att man är värd att må bra, att få njuta av livet och att den goda maten finns där för att jag ska få äta den och för att livet ska kunna innehålla många andra roliga, njutningsfulla intressen, och inte kretsa kring vad jag får och inte få äta.

Ett ganska långt blogg-inlägg idag, men jag hoppas kunna vara någon till hjälp. Kommentera gärna eller gå in på min hemsida, Hälsopastorn.se och läs mer om mina erbjudanden. Där finner du också kontaktuppgifter.

Ha en fantastisk dag.

LCHF är som ni ser inte bara grädde och smör :-)
Mums!